Kommentar om avsnitt 13/3 i Debatt

Debatt 13/3 2014
Kort och gott kan vi sammanfatta andra delen av avsnittet som att det debatterades från olika sidor om huruvida elever i grundskolorna ska ha rätt till en egen läsplatta. Ett antal av debattörerna ansåg att detta var en dålig idé då detta bl.a. tar fokus från studier och att röra på sig medan andra debattörer ansåg att det var en bra idé att lägga pengarna på läsplattor till eleverna då det skulle underlätta studierna för dem.
De som var emot använde sig av argument som att barnens studieresultat skulle försämras då det finns möjlighet för dem att under lektionstid göra annat med läsplattorna än att fokusera på arbete. Det skulle även leda till att barnen inte skulle röra på sig lika mycket och dessutom kan det leda till fler konflikter mellan barnen och föräldrarna på hemmafronten då det redan förekommer gräl om sådan teknik då barnen ofta har möjlighet att använda sig av läsplattor eller dylikt.
De som i sin tur var för att införskaffa läsplattor till varje elev resonerade som så att det skulle förbättra studieresultaten då de skulle slippa släpa på böcker från och till skolan. Det fanns även någon som uttryckte att de skulle få kontakt med hela världen på detta sätt och att det skulle vara något positivt. Det skulle även förbereda eleverna för framtiden då man i arbetslivet ofta använder sig av läsplattor av olika slag.

Dock skulle jag vilja kalla detta införskaffande av läsplattor till elever i den åldern, och för flera miljoner dessutom, för otroligt korkat. Hur tänker skolorna att eleverna ska kunna förbereda sig inför studier på universitetsnivå? Hur tänker skolorna kring hälsa? Finns det över huvud taget en tanke på näthatets ökning?

Jag skulle vilja koppla detta införskaffande till hur det ser ut idag, och vi kan ta mig som ett exempel.
Vad gäller förberedande inför studier på universitet och högskola kan jag säga att jag som själv är mycket van vid teknik inte alls var beredd på universitetsstudier. Jag hade inte läskunskap då jag enbart var van vid att läsa på nätet där många slangord används bl.a. Det är en stor skillnad på att läsa i litteratur och på nätet vill jag säga. Dessutom hade jag svårt för att hitta litteraturen i biblioteket och välja rätt bok. Inte visste jag att det fanns 20 olika böcker med 17 olika författare som handlade om samma ämne. Hur många upplagor som fanns hade jag inte heller i åtanke, vilket kan påverka studierna vid skriftliga uppgifter.

Jag skulle även vilja uppmärksamma vad som skulle kunna hända med barnens hälsa vid införskaffande av dessa läsplattor. Jag kan med säkerhet säga att detta är en bidragande faktor till övervikt. Det är väl en självklarhet att barnen automatiskt inte kommer att röra på sig lika mycket.
Något som dessutom skulle kunna påverkas är synen. För några år sedan då jag vanligtvis bara använde mig av mobilen hade jag inte några märkbara synproblem. Däremot efter att jag började studera igen och att jag enbart använde datorer för att göra mina arbeten, då det vanligtvis är av krav att arbetena är gjorda i Word eller liknande, och att jag efter skolan var beroende av mobilen större delen av tiden, har min syn förändrats märkbart.

Angående näthatet som varit så uppmärksammat i media den senaste tiden måste jag påpeka att det då inte kan leda till några förbättranden på den fronten ifall elever i den skolan ska få läsplattor. Det finns inte någon garanti för att eleverna enbart kommer att använda dem för studier. För att få bästa resultat vid införskaffande av denna teknik skulle jag nog tycka att ett stort antal Internet-sidor skulle behöva bli blockerade. Som någon argumenterade i debatten; barnen får kontakt med hela världen. - Och denna värld är stort drabbad av näthat. Ska detta verkligen börja i tidigare ålder än vad det redan är?
För att näthat ska minskas måste användningen av Internet troligtvis minskas. Att läsplattor till unga elever ska köpas in till skolorna kommer då inte påverka näthatet till förbättranden.

Kort och gott vill jag säga att de miljontals kronor som läggs på läsplattor till elever istället borde läggas på att anställa fler lärare med pedagogiska kunskaper och goda kunskaper i sina ämnen, bättre kurslitteratur, bättre skolgårdar eller bättre resurser för att motverka mobbing. Tack för mig.

Ett välfärdssamhälle rasar

Jag stödjer ett beslut om att pensionärer ska få skattesänkningar, men ett beslut som kommer att kosta Sverige 16 miljarder kronor oroar mig något.. Hur länge till kan Sverige ses som ett välfärdssamhälle om skatten sänks igen och igen, och återigen?

Tal.

För två år sedan började jag planera för min flytt till Stockholm. För två år sedan skickade jag in min ansökan till den här skolan för att slutföra mina oavslutade gymnasiestudier. Detta var mitt första steg till ett nytt liv. Ett annat liv än det deprimerande liv jag levt under många år. Jag visste nog inte vad jag gav mig in på då. Jag visste ingenting om hur det var att bo själv, att klara sig på egen hand ekonomiskt och att studera långt ifrån den trygghet jag hade haft omkring mig hemma. Jag visste inte ens var jag hade mig själv.

Ett halvår senare flyttade jag hit. Jag minns när jag kom till studentboendet ute på Lidingö. Jag ringde min mamma och skrek av lycka över att jag äntligen hade kommit till startlinjen av det nya livet jag planerat för. Jag hade ännu inte insett vilka utmaningar jag stod inför. Depressionen under de senaste åren hade tagit mig djupt ner till den värsta botten jag någonsin upplevt, och jag visste inte hur djupt den fortfarande satt kvar.

Mitt nya liv började. Skolan satte igång och helt plötslig befann jag mig på helt nya platser och bland helt nya människor jag aldrig tidigare mött. Själv. Ja, det var själv jag bestämt mig för att vara. Och det nya livet jag bestämt mig för att leva skulle ju inte vara så svårt.

Det tog inte lång tid innan motivationen för att slutföra mina satta mål och den lycka jag känt när jag stod där i studentlägenheten första dagen var borta. Tryggheten jag haft kunde jag inte längre känna av. Jag var ensam. Tiden fortsatte utan att jag hann med och jag kämpade för att ta mig upp igen, men krafterna för att stå upp stabilt fanns inte. Att känna sig stabil var något jag länge eftersträvat, men jag kunde aldrig nå den känslan. Året gick och mina mål blev aldrig uppnådda. Jag hade misslyckats totalt, ännu en gång. Jag började istället en sommarkurs för att hålla mig sysselsatt en månad. Jag lyckades bra genom att lägga fokus på enbart ett ämne och jag klarade kursen med bra betyg. Jag kan inte beskriva den känslan av att äntligen känna att man lyckats. Min motivation höjdes och jag kunde inte sluta längta efter att få börja mitt andra år på skolan. Jag började även jobba och kände att arbetsplatsen var en plats jag trivdes mycket bra på. Jag var i en miljö med vuxna människor som var stabila och verkade leva trygga liv. På något konstigt sätt fann jag trygghet i det. Jag började äntligen att trivas i Stockholm.

År två på skolan satte igång och jag mådde bättre än jag någonsin kunnat minnas ha gjort tidigare. Jag skulle nog kunna beskriva det som lycka. Ytterligare nya människor dök nu upp i mitt liv men min fokus var på mig. Jag kände inget behov av att lära känna nya människor. Jag hade mött tillräckligt många nya under mitt första år. Människor som fört mig neråt, men självklart även uppåt. Idag kan jag tänka att jag måste ha varit riktigt korkad som ens tänkte att jag inte hade någon lust att lära känna nya människor. Dessa människor, dessa underbara, intelligenta, kloka, hjärtliga människorna har idag förändrat mitt liv. Någonstans på vägen öppnade de upp dörrar för mig som jag aldrig tidigare sett. Det var som att jag levt instängd i en ask under en evighet som helt plötslig öppnades från ovan. Och inte bara en person öppnade asken, utan flera. De människorna hade sett mig men jag hade inte sett dem.

Jag klev ut på rangliga ben och började se mig omkring och med öppna ögon denna gången. Jag lät mig bli inspirerad. Inspirationen jag fick från dessa människor gav mig ännu mer motivation. Jag började se på mitt liv på ett helt annat sätt. Jag började skapa mig en framtid och ett liv jag länge längtat efter att få leva. Krafterna för att komma någonstans fanns helt plötsligt och jag lät mig omges av dessa människor som nu kommit in i mitt liv. Och det liv jag nu börjat leva var långt ifrån det jag någonsin kunnat tänka mig.

Jag minns en dag då jag gick från bussen mot studentboendet. Jag grät. Men jag grät inte av ledsamhet eller ilska. Jag grät av lycka. Lycka över att vara omgiven av så inspirerande människor som fått mig att komma så långt. Lycka av att vara omgiven av människor som fått mig att breda ut vingarna för att flyga. För det är ju det varje människa gör, och under hela sin livstid. Flyger. Dagen kommer alltid då man breder ut sina vingar för att ta sin första flygtur. Du kommer sen att falla många gånger men du tar dig alltid upp igen för att fortsätta. Känslan av att vara på de höga höjderna nöjer du dig aldrig med att uppleva enbart en gång. Oavsett hur många gånger du faller vill du alltid upp till höjderna igen och du tappar aldrig förmågan att kunna ta dig dit upp. Och det är så jag känner nu. Jag har brett ut mina vingar och flygit några gånger, fallit, men står idag stabil för att ta ny sats. Jag vill ha kunskap. Jag vill ha upplevelser, få färdigheter. Jag vill se. Detta har jag er att tacka för och tro mig när jag säger att ni alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta. Tack, lärare och elever på Lidingö folkhögskola city.

Vårda språket

Vad är det du skriver på nätet egentligen? Eller i mobilen på Instagram eller Twitter, till exempel? Eller Facebook, där nästan vi alla "hänger"? Och de kommentarer du lägger till dina vänner om någons utseende, klädstil, vikt eller whatever egentligen, när du går där på stan med dem och har så roligt, vad är det EGENTLIGEN du säger? Är du ens medveten om hur du uttalar dig? Brukar du någonsin tänka igenom vad det är du har sagt om någon eller till någon?
Nej, många av oss tror jag inte känner så mycket samvete över vad det är vi säger om en person. "Det du inte vet, lider du inte av" kanske är ditt motto? Good for you, säger jag, men karma kommer straffa dig en dag. Självklart kan det råka slinka ut någonting någon gång, omedvetet, och vad kan du göra då mer än att förhoppningsvis inte göra på samma sätt en annan gång. Men när du gång på gång återupprepar samma misstag, då är det något som inte stämmer. Vårda ditt språk och dina värderingar om människor! Ger någons utseende dig rätten att tala illa om den? Ger någons samhälles-"status" dig rätten att tala illa om den? Ger någons vikt, akne, klädstil eller livsstil dig rätten att tala illa om den? Jag skulle vilja hänvisa er till en låttext som jag tycker är otroligt vacker, och den lyder såhär: "Nobody's rich. Nobody's poor. Nobody's less. Nobody's more. Nobody's winning. Nobody's losing." - skulle det skada dig att försöka tänka så? Nja, tror knappt det, va?
Och att skriva kränkande kommentarer om folk, oavsett HUR MÅNGA som kommenterat hemskheter innan dig, om du tänker efter, är det verkligen okej? Spela roll vad du tycker, kommer personen att ändra på sig för att du ska må bättre? Nja, probably not. Så hur gynnar dessa kränkande ord dig? Möjligtvis stärker det din självkänsla för en kort, kort stund, men i längden handlar det ju om din osäkerhet över någonting hos dig själv, och inte alls om personen du la' den där kommentaren om. Där är det du som behöver jobba med dig själv. Bli medveten om dina brister och hantera dem, låt ingen annan behöva hantera dem.
Skämta, ja! Självklart ska du skämta! Och har du en humor som ibland kan vara något ohyfsad eller fräck, då kanske du ska använda dig av den humorn bland folk som du vet tål den.
Jag tycker att vi behöver uppmärksamma det språk vi använder oss av idag. Jag skulle nog säga att det i störst utsträckning är ungdomar som använder sig av ett ovårdat språk, men det förekommer väl i alla åldrar. Men vem är det som uppfostrar ungdomar? Ja, vanligtvis är det väl de vuxna som ska uppfostra, och det känns som att de vuxna kanske gett upp hoppet om att ett acceptabelt språk kommer att användas av ungdomar.. Men ärligt talat, NEJ, det är det inte! Ju mer detta uppmärksammas, desto mer kommer det att spridas. Så snälla, snälla, sluta släng ur sig de där orden - någon kommer att bli skadad av dem, någon som kanske inte är van. Och snälla, snälla, sluta kränk, oavsett vem det är eller hur denna personen är - ingenting kommer någonsin ge dig rätten att kränka någon.

Vårda ditt språk!

Vem ska vara tyst?

Tyvärr har jag på senare tid lagt märke till att ju mer en tjej öppnar munnen, desto mer ska hon bli nedtystad. Självklart inte ifrån alla håll, tack gode Gud! Men det finns de som tar sig rätten att försöka sätta tejp för tjejers munnar. Vad gör man åt sådana okunniga och trångsynta människor? Hur når man ut till sådana inskränkta människor som inte är villiga att se klarare än så?

Kränkande!

Efter att ha lagt upp en annons på blocket om att jag är boende-sökande, fick jag i morse vakna upp till detta sms:et.

Min första känsla var skam! Jag kände skam över att JAG hade fått detta sms:et. Hade jag inte lagt upp en bild personen tyckt att jag varit söt på hade jag troligtvis inte fått detta sms:et. Tillslut insåg jag hur dumt det var att JAG skulle skämmas för detta. Det är ju HAN som ska skämmas! Tänk så hade det varit hans syster, hans dotter eller hans mamma som fått dessa sexanspelningar, liksom. Hur kan man kränka någon på detta sättet?! Nu kan jag på något sätt förstå personer som blivit våldtagna och överfallna och som känner skam och inte vågar berätta vad som hänt dem. Just därför lägger jag upp bild på detta! Jag tänker inte skämmas över att jag fått dessa sms från en okänd person, utan som helst orsak egentligen. Jag lägger upp denna bilden just för att få er som gör eller gjort liknande grejer mot någon, att på riktigt skämmas över vad ni kan utsätta en person för! När jag anmälde detta frågade polisen om jag ville prata med någon om detta. Alltså en psykolog av något slag. Jag kände inte att jag behövde det. Kränkt kände jag mig, och ledsen också givetvis, men jag visste att det inte hade med mig att göra alls - det har ju med mannen som skickade detta att göra. Men det var otroligt bra och stöttande att ens få frågan av polisen. Tyvärr tror jag inte att anmälan kommer att göra speciellt mycket. Polismyndigheten kommer troligtvis att lägga ner utredningen, MEN ju fler som anmäler, desto färre utredningar kommer att läggas ned i framtiden - så ANMÄL all typ av kränkning! Och känner du inte att det är viktigt för dig, gör det för en annans skull.

Ytterligare skattesänkningar men förhöjd välfärd?

"Han vill nog ha ut alla invandrare!", "Hon tycker att lärare ska vara underbetalda!", "De tycker att rika ska bli rikare!" - hur kan dessa politiker inte företräda min åsikt men företräda deras?!

Allt har ett samband. Vill man förändra någonting, måste allt ändras! Genom att förändra någonting kommer det i sin tur att påverka något annat, som i sin tur påverkar något - och på så vis går det runt i en cirkel. Då kan man på något sätt förstå varför det är så svårt att förändra Sveriges politik, exempelvis, och många av oss har nog åsikter gällande Sveriges politik och de politiska partierna, ellerhur? Vissa politiska partiers värderingar förstår man sig inte alls på. Men - genom att förstå att allt har ett samband och hur svårt det då kan vara att förändra EN sak utan att det kommer att påverka något annat i längden, då kan man förstå hur svårt det kan vara att ha hand om samhällsfrågor. Jag beundrar synnerligen politikerna som inte bara försöker göra förändringar för sin egen vinning, men som också ska stå för att majoriteten av den svenska befolkningens röster blir hörda. Ska en lag sättas eller ett system ändras, exempelvis, kommer det i sin tur att ändra på hela samhällets struktur och därför behöver allt vara så till punkt och pricka noggrant och genomtänkt. Skolsystemet? Vården? Skatter? You name it! Sätt dig själv i politikernas sits och tänk dig att du vill förändra någonting för att du tycker att det ska fungera på ett visst sätt, och tänk dig sedan att du har miljontals andra människor som tycker både precis som dig, men också helt annorlunda - hur ska du då kunna förändra detta så att både du och alla andra blir nöjda? Det går helt enkelt inte att få alla nöjda! Vi behöver kompromissa och samarbeta.
För att dra ett exempel: Tänk dig om vi inte hade haft alla dessa förmåner som skatten vi betalar ger oss, var skulle vi då befinna oss idag? Skulle vi då leva kvar på 1800-talet kanske? Vi skulle arbeta för dagen och kanske slita ut våra kroppar efter bara 1 år i arbetslivet. Några av oss skulle kanske bära tegelstenar med bara händerna och våra ryggar skulle vara ömma dygnet runt, året runt, och vi skulle vara 65 i kroppen redan i 30-års åldern. Genom det samhället vi byggt upp och det samhället politikerna kämpar för att behålla, drar vi en otrolig vinst! Idag förstår vi inte ens hur bra vi har det - och detta är nackdelen med det samhälle som byggts upp. Genom att industrialismen tog vid och människan blev påverkad av den materialistiska livsstilen blev vi alltmer omedvetna om vår själviskhet. Denna själviskhet och helt andra synsätt vi har idag har det lett till att vi vill åter till 1800-talet. Vi vill kämpa för oss själva, enbart, helt enkelt!
- "Jag vill nog ha den där bilen! Och de där skorna! Jag skulle jättegärna vilja åka på den där resan också! Och få den där löneförhöjningen! Men, jag vill inte betala skatt!" - Nehe, säger jag då? Hur tänker du då? Den där skatten du betalar gör att när du får barn får du bidrag för det. Och när du blir sjuk, vilket du med stor sannolikhet någon gång kommer att bli, får du betala mindre för den vård du kommer att behöva i och med att du betalat skatt i alla år, annars hade summan varit betydligt högre! Och skolan du läst, grundskolan alltså, den har betalat för lärarna som gett dig kunskap i alla år. Den har också betalat för det material du använt och den mat du ätit. Och du vill inte betala någon skatt? Hm, hade dina föräldrar inte behövt betala den skatten som står för de där kostnaderna (observera också att de där är bara några av alla kostnader som skatten du betalar står för), då hade du kanske inte haft det där jobbet du arbetar på idag och den lön du har idag som betalar för det du vill ha. Den där resan exempelvis, eller de där skorna, den där kavajen eller den där svindyra väskan. Vill du fortfarande ändra på skatten nu? Låt säga att du fortfarande inte förstår innebörden av att du behöver betala skatt och du vill eliminera skatteplikten - att ta bort den kommer då inte bara att förändra ditt liv, utan hela svenska folkets, och framförallt dina barns framtid om vi ska försöka koppla det så att du berörs av förändringen. Skolan kommer då inte vara att betald och lärarna kommer definitivt inte att vilja volontärarbeta för din skull. Detta skulle då leda till att dina barns betyg med stor sannolikhet förändras till det sämre och därmed inte kan vidareutbilda sig för att få ett välbetalt jobb. När du går i pension kommer du inte att få vård heller, för det kommer varken finnas personal eller pengar till det. Vem tar då hand om dig när din partner avlidit och dina barn behöver arbeta för att få ihop lön för dagen? Hade du råd att vara sådär självisk den där dagen då du valde att inte ha skatteplikt? Nej, det är då mycket dyrare att vara självisk än att betala skatt! Det är väl en självklarhet att man ska stå för allas grundläggande trygghet i samhället. Du är inkluderad där. Dina föräldrar, dina barn, alla inkluderas där! Och nu när du inte vill vara skatteförpliktad, tänk dig att hela svenska folket kommer stå inför dessa förändringar och påverkas lika mycket som du. Och dessa faktorer kommer i längden att påverka, som jag tidigare nämnde, hela samhällets struktur och välfärd. Och det svenska samhällets påverkan kommer i sin tur att påverka, ja, resten av världen. Vi kan gå hur långt som helst med detta men min poäng var att uppmärksamma politikers svåra arbete att vara en röst för alla när allt har ett samband och kommer att påverka allt och alla i större eller mindre omfattning. Självklart kan man ju ifrågasätta hur vissa av dessa politiker värderar olika typer av frågor, men det är ju egentligen precis som vilken människa på gatan som helst som inte delar dina åsikter. Hen kanske värderar det annorlunda, och bemötandet vi borde ha och lösningen på detta är inte att kritisera personens värderingar, utan att dela din kunskap och sprida den för att påverka. Och ju mer av din kunskap som sprids, desto större debatt kommer det att leda till genom att fler kommer att delta och sprida sina kunskaper - tillslut har vi ett fungerande samarbete för att tillsammans hitta demokratiska lösningar i frågor där vi velat förändra någonting.


emilia.

Välfärdssamhällets materialistiska livsstil - no good can come out of it.

Oavsett vårt kämpande efter att tillfredsställa oss med materiella ting, kommer känslan av tillfredsställelse aldrig att vara bestående. Och är det lycka vi strävar efter är inte heller den känslan bestående. Dessutom, hur mycket vi än skulle vilja det, kommer inte lycka från materiella ting - det är bara enklare att finna den känslan tillfälligt ur känslan av tillfredsställelse istället för att söka efter den i oss själva.

emilia.

Arbetstagares rätt till avtalsenliga löner och företags skyldigheter.

Under senare tid har det varit stora diskussioner om vilka rättigheter de kamerunska skogsarbetarna har till de pengar de blivit lovade av företaget Skogsnicke AB. Facket blandade sig in för att hjälpa till i förhandlingarna för den grupp skogsarbetare som kom för att utföra jobb i Sverige. Kamerunerna fick de pengar de har rätt till enligt Sveriges kollektivavtal som Skogsnicke AB har skyldighet att följa men de pengar kamerunerna blivit lovade i ett avtal utformat av Migrationsverket och svenska staten fick arbetarna inte erhålla - ett avtal som dessutom godkänts av Facket.

Flera av de utsatta kan inte återvända till sitt hemland eftersom att de riskerar att bli utfrysta från sina familjer och flera har dessutom blivit utsatta för hot om de kommer tillbaka tomhänta och inte kan betala sina lån de tagit för att kunna ta sig till Sverige. Den summa de blivit lovade skulle motsvara ca 3 årslöner i hemlandet, efter betalda utgifter i Sverige och resekostnader till hemlandet. Av den summa pengar SLA och Facket nu förhandlat fram skulle nästan bara resekostnaderna kunna betalas. Skulle deras resa hem också innebära att denna grupp blir utsatta för genomförande av de hot de tidigare fått uppleva under deras tid i Sverige borde Skogsnicke AB och de myndigheter som blandats in bära ansvaret för orsakandet, eftersom att de är medvetna om riskerna för skogsarbetarna.

Företag som Skogsnicke AB, som utnyttjat de lagar och det system Sverige har, anses inte heller ha begått något brott eller ha några som helst skyldigheter att betala ut de pengar för de arbetstillfällen som stått i det avtal de först undertecknat. Arbetsgivaren har all rätt att ändra avtalet oavsett vad som tidigare undertecknats och i detta fall lämnades ansvaret för att lösa detta över till Facket och SLA. Skogsnicke AB hade inga skyldigheter att ansvara för vad som skulle hända de personer företaget anställt.

En arbetsgivare borde och ska innan underskrift av avtal med arbetstagare vara medveten om vem eller hur många som kan anställas, arbetsuppgifter varje arbetstagare ska ha, var arbetet ska utföras, skatter och vad arbetsgivaren har för möjligheter att betala ut i lön till arbetstagaren. Dessutom ska både arbetsgivare och arbetstagare vara fullt medvetna om, innan avtalet skrivs under av båda parter, vilka skyldigheter och rättigheter de inblandade i avtalet har och eventuella ändringar som kan komma att göras efter underskrift. Detta borde vara arbetsgivarens uppgift och ansvar att informera arbetstagaren om innan underskrift görs. Ifall avtalet därefter inte följs ska det finnas lagar för hur det ska hanteras och, precis som i detta fall, där myndigheter hjälper till. Dessutom, oavsett kontraktets giltighet bär arbetsgivaren ansvaret för att det ska vara giltigt - är det ogiltigt ska arbetsgivaren ändå vara skyldig att betala ut den summa som står i avtalet. Arbetstagaren, som i detta fall inte alls var medveten om arbetstagares rättigheter i Sverige, var inte medveten om att avtalet var ogiltigt eftersom att det utformats av Migrationsverket och svenska staten och därmed verkade vara att lita på. Ett företag ska kunna förväntas veta vilka avtal som gäller och är giltiga i och med att de betalar arbetsgivaravgift för de personer som anställs och vid anställning alltid ska använda sig av kontrakt.

När händelser likt denna händelse sker, borde inte arbetsgivaren vara skyldig att betala ut den lön de lovat och undertecknat i avtalet? Och ska inte företag vara skyldiga att vara medvetna om giltiga anställningsavtal?