Var är vår makt?

Runtom i världen sker våldtäkter, misshandel, kränkning och nätmobbing av kvinnor. Att bli nedvärderade, hotade och sexuellt nedvärderade, ofredade och utnyttjade är inget ovanligt. Det är till och med något som kvinnor blivit vana vid och även, i vissa fall, accepterar. Accepterar för att de känner sig maktlösa. Oavsett världsdel, land eller lagar gällande mänskliga rättigheter som länder står under, sker brott mot mänskliga rättigheter. När ska kvinnor få sina rättigheter accepterade? Arbetet för män och kvinnors jämställdhet började för längesedan, och fortfarande är problemen med kvinnors rättigheter stora. Det krävs inte mycket för att män i olika länder och åldrar ska vilja tysta kvinnors munnar. Det krävs inte mycket från kvinnor för att brott mot deras rättigheter ska begås. Ett inlägg på Internet, medverkande i debatter eller i media, eller bara att vara på fel plats vid fel tidpunkt kan sätta igång en livstid av kränkningar och hot från olika håll. Var är kvinnans rätt att få acceptans för sina rättigheter? Var är kvinnans makt?

Kvinnor står ofta i skuggan av män. Det är inte ovanligt att män i många fall, och även i de flesta fall, exempelvis har högre löner än kvinnor. Arbetsuppgifter tilldelas generellt sett till man eller kvinna utifrån vad arbetet innebär, och trots arbetet för jämlika löner och lagar om kvinnors rättigheter i jämställdhet med mäns, efterföljs de inte alltid. Det är tänkbart att feministföreningar skapats ur kvinnors känsla av maktlöshet. Maktlöshet föder fientlighet och fientlighet föder i sin tur ännu mera fientlighet. Denna fientlighet är också en känsla av maktlöshet och när feministgrupper, som ofta kan uppfattas som fientlighet mot män, skapas, behöver männen söka skydd och markera sina “revir” och rättigheter i tron om att bli av med dem, därmed tystas kvinnor ned och kvinnors rättigheter erkänns inte i jämställdhet med männens.

Våldtäkter skulle kunna vara ett av de medel som används för att tysta ned och nedvärdera kvinnor och deras rättigheter, och därmed dämpa männens obehag och känsla av maktlöshet. Ur psykologisk aspekt skulle det kunna vara en rimlig orsak till många av de våldtäkter som sker. Statistiskt bevisat förekommer våldtäkter oftare på kvinnor än på män och gärningsmännen som förgriper sig på kvinnorna är vanligtvis män. Detta går bland annat att läsa om på Kvinnojourens hemsida under “Brott och statisik”; “Våldtäkt och sexualbrott”.
När “Södermannen”, också känd som “Hagamannen”, blev intervjuad under den tid han levde i Asien, besvarade han journalistens fråga om varför han begått dessa våldtäkter med att han ville “näpsa tjejerna” och deras könsorgan, enligt Aftonbladets skribent, Linda Hjerténs, artikel “”Södermannen” gripen i morse”, från 9/1 i början på 2013. Detta bevisar tydligt att orsaken till att många av de våldtäktsfall som sker är just för att “läxa upp” och tillrättavisa kvinnor i var deras plats ska vara i denna maktgalna värld.

Den senaste tiden har många våldtäkter världen över uppmärksammats i media. Bland annat våldtäkten på den 23-åriga, indiska kvinnan, Jyoti Singh Pandey, den 16 december i fjol. Hon blev brutalt våldtagen och misshandlad på en buss i New Delhi av 6 män. Så brutalt att hon senare dog av skadorna. Enligt statistiska undersökningar sker en våldtäkt var 22:a minut i Indien och detta troligtvis på grund av de alldeles för milda straffen. Denna händelse, och en mängd liknande fall, har skapat upplopp på Indiens gator, och politikerna bakom dessa lagar och straff verkar nu vara på väg att göra ändringar i lagboken och nya lagar ska ratificeras. Dessutom ska nya åtgärder vidtas för att säkra människors säkerhet och rättigheter i landet, skrev DN.se i “Våldtäkt kan ge dödsstraff i Indien” 2/2 2013.

Men det är inte bara i Indien liknande händelser får uppmärksamhet i media. I artikeln“Kvinna våldtagen av 5 män i Sundbyberg” ur Dagens Nyheter, 13/1 2013, skrivs det att en 22-årig kvinna ska ha blivit utsatt för gruppvåldtäkt i Sundbyberg i Stockholm i mitten av januari detta året. Kvinnan var på väg hem ensam och överfölls då av männen. Efter detta har en rad våldtäkter publicerats i Sveriges kvällstidningar och flera av fallen verkar svårlösta eftersom att gärningsmännen inte kunnat hittas.

I SVTs program Uppdrag granskning diskuterades i avsnittet “Del 4” den 5:e februari, män som näthatar kvinnor; kränkningar och hot mot kvinnor som framfört sina åsikter eller ställt frågor offentligt. Personer som på Internetsidor som exempelvis Facebook, personer som i tv för debatter eller överhuvudtaget uttalar sig om något, personer som skriver på bloggar eller är journalister, får hot via Internet, telefonsamtal eller brev. Programmet inleds med att medverkande i programmet berättar om hur Julia, en tjej som via Facebook skrev ett inlägg på H&Ms profil om en tröja, tryckt med en bild av Tupac Shakur, blivit kränkt och förnedrad sexuellt på grund av detta. När Uppdrag granskning sedan träffar några av de personer som kränkt henne är det inte många som tar det på allvar. Hon skulle helt enkelt “tänka sig för” innan hon publicerade inlägget, svarar en utav männen. Detta var en utav alla de män som enligt deras kommentarer, bland annat, skulle eller ville våldta henne, spotta på henne eller se henne död, men som sedan “inte menade” någonting med det. Andra medverkande i programmet berättar att de också blivit hotade och kränkta på olika sätt och säger att det är män som “med hjälp av våld försöker tysta, oftast då, kvinnor.” Män som uttrycker eller visar sig offentligt, i exempelvis media, får sällan hot på samma sätt som kvinnor. Kvinnor ska våldtas och förnedras sexuellt. “Ett steg tillbaka i kvinnlig frigörelse”, anser en av de medverkande kvinnorna i programmet, och vissa av dem känner sig även fåniga som tar åt sig och blir rädda av kränkningar och hot som dessa, eftersom att det finns så många som blir hotade men att "det händer ju oerhört sällan någonting av det”.

Är detta någonting kvinnor ska behöva vara vana vid? Ska inte män, eller varje individ i detta samhälle överhuvudtaget, ta sådana här saker på allvar? undrar man. Det borde väl vara en självklarhet att kommentarer likt dessa som förekommer i programmet, tas på allvar och slutar att förekomma, oavsett om det är menat på samma sätt som det skrivs eller sägs, eller inte?

Kvinnor utsätts för våld, hot och kränkningar dagligen, även i vårt moderniserade, svenska samhälle där det inte borde förekomma. Lagar finns till och skapas för att ställa krav på varje individ som lever i samhället, men om till och med lagarna misslyckas med att säkerställa människors rättigheter, och i det här fallet kvinnors rättigheter, vad gör vi då? Om Polismyndigheten väljer att lägga ner fall, som de först gjorde med Julias fall ur Uppdrag gransknings “Män som näthatar kvinnor”, där personer blivit illa kränkta, hotade eller till och med våldtagna eller misshandlade, vad gör vi då? Vem gör kvinnors röster hörda om inte ens de själva kan göra det? Kvinnor tystas ned! Återigen, var är kvinnors makt och rättigheter? Och ännu viktigare, hur ska kvinnor få dessa rättigheter accepterade? Det måste ju vara illa nog om kvinnor, bevisligen, till och med tillåter sig att bli vana och acceptera att bli kallade för “hora”, “slampa” och “äckel”, eller att få hot om att de ska bli våldtagna, misshandlade, mördade eller spottade på! Hur kan detta vanvördiga, skamlösa, kränkande och dessutom sorgliga beteende ha blivit accepterat i vårt samhälle? Borde inte varje individs rätt till hänsynsfullt bemötande utgå ifrån huruvida personen bemöter andra människor hänsynsfullt och respektfullt eller inte, istället för att det ska utgå ifrån om du är man eller kvinna? Och oavsett personers bemötanden mot andra, inlägg på Internet, uttalanden i media, politiska åsikter eller olika utseenden, borde inte varje individ ha rättigheter som ska accepteras och respekteras av allmänheten?

Skriven av: Emilia Norgren