Under senare tid har det varit stora diskussioner om vilka rättigheter de kamerunska skogsarbetarna har till de pengar de blivit lovade av företaget Skogsnicke AB. Facket blandade sig in för att hjälpa till i förhandlingarna för den grupp skogsarbetare som kom för att utföra jobb i Sverige. Kamerunerna fick de pengar de har rätt till enligt Sveriges kollektivavtal som Skogsnicke AB har skyldighet att följa men de pengar kamerunerna blivit lovade i ett avtal utformat av Migrationsverket och svenska staten fick arbetarna inte erhålla - ett avtal som dessutom godkänts av Facket.
Flera av de utsatta kan inte återvända till sitt hemland eftersom att de riskerar att bli utfrysta från sina familjer och flera har dessutom blivit utsatta för hot om de kommer tillbaka tomhänta och inte kan betala sina lån de tagit för att kunna ta sig till Sverige. Den summa de blivit lovade skulle motsvara ca 3 årslöner i hemlandet, efter betalda utgifter i Sverige och resekostnader till hemlandet. Av den summa pengar SLA och Facket nu förhandlat fram skulle nästan bara resekostnaderna kunna betalas. Skulle deras resa hem också innebära att denna grupp blir utsatta för genomförande av de hot de tidigare fått uppleva under deras tid i Sverige borde Skogsnicke AB och de myndigheter som blandats in bära ansvaret för orsakandet, eftersom att de är medvetna om riskerna för skogsarbetarna.
Företag som Skogsnicke AB, som utnyttjat de lagar och det system Sverige har, anses inte heller ha begått något brott eller ha några som helst skyldigheter att betala ut de pengar för de arbetstillfällen som stått i det avtal de först undertecknat. Arbetsgivaren har all rätt att ändra avtalet oavsett vad som tidigare undertecknats och i detta fall lämnades ansvaret för att lösa detta över till Facket och SLA. Skogsnicke AB hade inga skyldigheter att ansvara för vad som skulle hända de personer företaget anställt.
En arbetsgivare borde och ska innan underskrift av avtal med arbetstagare vara medveten om vem eller hur många som kan anställas, arbetsuppgifter varje arbetstagare ska ha, var arbetet ska utföras, skatter och vad arbetsgivaren har för möjligheter att betala ut i lön till arbetstagaren. Dessutom ska både arbetsgivare och arbetstagare vara fullt medvetna om, innan avtalet skrivs under av båda parter, vilka skyldigheter och rättigheter de inblandade i avtalet har och eventuella ändringar som kan komma att göras efter underskrift. Detta borde vara arbetsgivarens uppgift och ansvar att informera arbetstagaren om innan underskrift görs. Ifall avtalet därefter inte följs ska det finnas lagar för hur det ska hanteras och, precis som i detta fall, där myndigheter hjälper till. Dessutom, oavsett kontraktets giltighet bär arbetsgivaren ansvaret för att det ska vara giltigt - är det ogiltigt ska arbetsgivaren ändå vara skyldig att betala ut den summa som står i avtalet. Arbetstagaren, som i detta fall inte alls var medveten om arbetstagares rättigheter i Sverige, var inte medveten om att avtalet var ogiltigt eftersom att det utformats av Migrationsverket och svenska staten och därmed verkade vara att lita på. Ett företag ska kunna förväntas veta vilka avtal som gäller och är giltiga i och med att de betalar arbetsgivaravgift för de personer som anställs och vid anställning alltid ska använda sig av kontrakt.
När händelser likt denna händelse sker, borde inte arbetsgivaren vara skyldig att betala ut den lön de lovat och undertecknat i avtalet? Och ska inte företag vara skyldiga att vara medvetna om giltiga anställningsavtal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar